”Gör pengar till din gud, och de kommer att plåga dig som djävulen” citat a av Henry Fielding.
Glädjen man får av konsumtion är oftast kortvarig och man behöver hela tiden köpa fler saker för att bli lycklig igen. Detta förklaras av fenomenet hedonisk avkastning. Man väl vant sig vid en högre nivå så får man inte ut så stor lycka av det längre. T ex så är den som vunnit en miljon i lottovinst tillbaka på samma lyckonivå ett år senare.
Kort och gott är ett enkelt lyckoknep är ”ät vettigt, rör dig och ha roligt med dina vänner”. Lycka har dock med pengar att göra upp till ca 50.000 kr/ månad. Man mår också bättre med en buffert visar forskningen.
Sparande skall inte betraktas som något annat än framskjuten konsumtion. Alltså att man minskar sin konsumtion under en tid för att kunna köpa något som ofta är betydligt mer kapitalkrävande vid ett senare tillfälle. Att lära sina barn fördröjd tillfredställelse sägs vara en av de viktigaste saker man kan lära dem för framtida psykiskt välmående. Ju tidigare man lär sig vänta desto bättre rustade är de att klara vuxenlivets påfrestningar.
Som professionell sparare tror jag inte det finns något alternativ till att gå hela vägen. Jag väljer att göra liknelsen med en besättning på en tävlande segelbåt. All vikt behövs i lovart, som på bilden, så alla lösa delar inklusive tandborstar flyttas till den sidan. Givetvis har vikten av en tandborste ingen betydelse, men det är ändå en viktig symbolhandling att man skall ge 100%. Så gäller också med sparande.
Allt som inte har någon betydelse eller bidrar till välbefinnandet, skall sparas in på. Ta t e x en snusare som exempel. En rutinerade snusare i 30års-åldern räknade ut att han hade snusat för minst 300.000 kr under alla år. Trovärdigheten både gentemot andra och spararen själv blir då väldigt urholkad om man fortsätter snusa samtidigt som man sparar in på annat. Framförallt blir det svårt att motivera besparingar gentemot andra i familjen.
