Skall man bara lära sig en berömd nationalekonom så är det Mr. Keynes.
John Maynard Keynes (1882 – 1946) är en av de mest inflytelserika ekonomerna i vår tid. Keynes visade bland annat på hur 1930-talets stora arbetslöshet och depression utlösts av bristande efterfrågan.

Han pekade också på hur ökade statsutgifter och sänkta räntor kunde bidra till att lösa problemen. I dag, i en värld som för närvarande är präglad av den globala bankkrisen och en svidande lågkonjunktur, är hans teori minst lika aktuell som de den först presenterades för mer än 70 år sedan. Hans lära kallades keynesianism.

John Maynard Keynes var Storbritanniens representant vid Bretton Woodskonferensen 1944 och den som tillsammans med Harry Dexter White utformade Bretton Woods-systemet, byggt på frihandel och fasta växelkurser. På konferensen lade Keynes fram idéer rörande en gemensam valuta, bancor, vilket dock inte vann gehör.

Fredrisch Hayek
Friedrich Hayek är en av nationalekonomerna som har fått störst genomslag både bland allmänheten såväl som i politiken och akademien. Margaret Thatcher gjorde ofta en poäng av att det var Hayeks filosofi som låg till grund för Storbritanniens ekonomiska politik under 1980-talet.

Hayek var särskilt inriktad på frihet och ansåg att det var avgörande att varje medborgare hade möjlighet att utforma sina egna behov och preferenser. På så sätt kunde marknaden på ett bättre sätt tillfredsställa människors önskningar jämfört med en planlagd ekonomi i en socialistisk stat.

Adam Smith
Adam Smith är genom sin bok Nationernas välstånd (1776) både den ekonomiska liberalismens och nationalekonomins fader. Smith tog avstånd från den merkantilistiska politiken, som gick ut på att staterna skulle sträva efter största möjliga överskott i handelsbalansen. I stället borde politikens mål vara största möjliga välstånd för medborgarna.

Detta uppnåddes genom näringsfrihet, fri konkurrens samt fri handel inom och mellan länder. Han tog avstånd från tanken att ekonomin var ett nollsummespel där den enes vinst var den andres förlust. Alla kunde vinna på ökad ekonomisk frihet. Smith förespråkade också offentliga insatser inom utbildningsområde

Att en individ som handlar till nytta för sig själv också indirekt handlar till nytta för samhället eller kollektivet. Smith kallade denna princip för den osynliga handen (the invisible hand).

Genom att föredra att ge sitt stöd till inhemsk industri framför utländsk industri, eftersträvar han bara sin egen säkerhet; och genom att driva denna industri på så vis att dess produkter får största värde, eftersträvar han bara sin egen vinning, och han leds, som i så många andra fall, av en "osynlig hand" att gynna ett mål som inte varit någon del av hans syfte. Inte heller är det alltid till samhällets nackdel att detta inte varit någon del av hans syfte. Genom egennyttan gynnar han ofta samhället mer än när han verkligen eftersträvar detta. Jag känner inte till att särskilt mycket gott någonsin åstadkommits av personer som driver handel till samhällets gagn. (ur Nationernas välstånd)

Smith framhöll att det är bagarens egennytta vi har att tacka för att vi har bröd på bordet, inte hans människokärlek. Självintresse, konkurrens, utbud och efterfrågan i samverkan hjälper till att reglera marknaden.